Studentpresent

I studentpresent av mina föräldrar har jag alltid vetat att jag skulle få pengar, vilka jag fick tillgång till för en månad sedan. Jag förväntade mig därför inget mer i present. Men på studentmorgonen vaknar jag med en NK-påse på sängen med ett paket från Hermès. Inuti låg ett armband, som mamma lyckats uppfatta att jag verkligen gillar. Otroligt förvånad och glad blev jag ! Från släkt och vänner fick jag en hel del prylar från Svenskt tenn (vilket jag blev såå glad för), och pengar. Kunde inte önskat mig något bättre!

11269709_10206918946560566_725885596_n

Annonser

Betygshetsen

Under tre år har jag och mina klasskamrater, alla väldigt högpresterande personer, slitit dag som natt för att förstå sig på alla fysikens lagar och de kemiska reaktionerna. Vi har kämpat och ansträngt oss för att nå de högsta möjliga betygen, för att komma in på KI, Handels, och KTH. Jag tror att de flesta klarade sig igenom ettan utan större svårigheter. När tvåan sedan kom, och resultaten inte alltid hamnade i topp, kunde det upplevas som det värsta som hänt. Ett C i fysik kunde inte komma på frågan, allt vi vill se är A, möjligtvis ett B. Med tiden lärde jag mig att hantera dessa på ett mer rimligt vis. Det var inte hela världen om ett prov hit eller dit gick sämre än förväntat.

Huvudsaken, kan jag nu i efterhand säga, har varit att jag gjort mitt bästa. Mer en så går inte. Nu finns inget mer jag kan göra åt mina betyg, och jag vet var jag hamnar på ett ungefär poängmässigt. Jag är otroligt nöjd över mina prestationer och resultat. Vad jag känner nu, är att allt kommer att lösa sig på ett eller annat vis. Under skolgången var betygen allt, precis som om framtiden hängde på hur ett läxförhör gick. Nu när denna hets lugnat ner sig ser man alla möjligheter mycket klarare, och inser hur många olika vägar det faktiskt finns att gå.

Mitt förstahandsval är Handelshögskolan i Stockholm, inkritningen Retail Management. Är osäker på om jag kommer komma in där, då antalet sökande inför i år tydligen ökat med 67 %. Därefter sökte jag psykologprogrammet på KI, och tredjehandsvalet är Retail management i Lund. Nu är jag dock inne på andra tankar. Jag funderar på att köra en utbildning i New York.. vilket innebär att jag tar en bachelor på 4 år, med inrikting på law eller psychology. Visserligen två helt olika inriktningar, så får fundera över det ett tag till. Har alltid velat åka till New York för att prova på livet där, och jag känner därför att detta är en chans jag verkligen vill ta vara på.

I alla fall, så hoppas jag att detta kanske hjälpte er som i dagsläget går, eller ska börja gymnasiet. Självklart peppar jag er till att ge järnet i skolan, för det är det värt, samtidigt som jag vill göra er medvetna om att betygen inte är allt. Se till att leva livet också. Vill man vara personen som går ut med 22,5 i betyg, men med bristande kunskaper i social kompetens? Se över vad man verkligen vill göra och brinner för. Vad är egentligen en läkarutbildning utan ett genuint intresse? Man kommer klarar sig bra utan den, likaså industriell ekonomi på KTH.

tumblr_m3p3ktNZxE1roils6o1_500

SUNDAY

Nej, sunday levde inte upp till sitt namn idag. När ska det sluta regna egentligen? Morsdag firade vi hursomhelst på Nybrogatan 38 med god lunch. Grattis alla mammor! Därefter möte jag upp Vickan en snabbis. Nu sitter jag hemma och funderar och planerar lite inför den kommande framtiden.. Hmm spännande.

11351358_10206918230822673_409623272_n11297895_10206918230902675_1083986506_n

29/5-2015

Okej, så dags för lite bilder från den bästa fredagen i mitt liv hittills.

11149571_10206918039297885_8844780788796142416_n11377103_10206918038017853_8566740428046115942_n

Morgonen började som sagt med champagnefrukost! Ärligt talat hade jag svårt att äta något överhuvudtaget under hela dagen. Nervositeten gjorde det omöjligt att svälja något ( i form utav mat dårå, champagne fungerade utmärkt).

11350148_10206918079938901_88753795_n11329586_10206918126860074_1353786780_n11039145_10206918037697845_3706696629216881518_nSedan blev det taxi till skolan, där vi gjorde oss redo för vår sista fotografering tillsammans som klass. Kände knappt igen alla i sina fina kläder och mössor.

11355461_10206918100859424_594748789_n

Därefter var vi redo att rocka klassrum 1 for one last time. Musiken kunde nu spelas på högsta volym utan att bibliotekarien kom och klagade. Mäktigt.

11264893_10206918037417838_2590097560093562935_n

Sedan blev det såklart photo session i fina Tegnérlunden. Svårt att förstå att inga fler raster kommer spenderas där. Lika svårt har jag att greppa att jag och Fredrik inte kommer gå i samma klass längre.

10517144_10206918114619768_1130009540_n

19517_10206918039937901_1551650007352671531_n

Lunch i matsalen. God lunch (även den svårätlig) och fin sång bjöds det på. Priser inom idrott och hälsa delades ut. Jag fick inget, surprise.

11334697_10206912077108834_222532904_n22199_10206918040417913_5690349080836988506_n

Sen vips, sa vi hejdå till alla lärare när vi tågade från högsta våningen i skolan ut i Tegnérlunden där alla föräldrar, släkt och vänner stod och väntade. Jag fick en sådan otroligt vacker blomsterkrans runt halsen och en vådans massor av champagne. Vi begav oss in till skolan igen, hasade skumpa och gjorde oss redo inför flaket. När vi hörde den pumpande musiken genom fönstren på fjärde våningen slogs jag av en sådan sjuk känsla. This is happening, tänkte jag. Nu jäklar är det vår tur.

10363322_10206918038337861_3377868106369588161_n11391287_10206918040977927_8296117513443158436_nVem hade kunnat ana att flak skulle vara så otroligt kul? Hade med mig min syster, och två av mina närmsta vänner. När vi stod längst med kanterna på flaket och skrek hysteriska rop och sjöng till levels, märkte man att det finns två typer av människor i världen. Dem som kastar sura blickar mot oss, och dem som kastar fram mobiler för att dokumentera de galna ungdomarna.

11287268_10206918162900975_850163913_n

Efter flaket gick vi, nerdränkta i öl, hemåt, för att duscha och byta om inför mottagningen som hölls på mitt pappas galleri. På plats fanns alla mina vänner och släktingar. Tröttheten slog till efter någon timme, men det var bara att keep on smiling.

11280225_10206918184061504_1045814033_n

Senare på kvällen begav vi oss mot bromma och ”slutskiva” hos en klasskompis. GUD vilken kväll! Längesedan jag hade så roligt. Otroligt fint uppstyrt och med en atmosfär som var på topp. Rullade hem vid fyra tiden på morgonen med ett stort leende på läpparna. TACK alla som gjorde dagen till den bästa. Kommer sent att glömma allt detta. I veckan väntar flera skivor, mottagningar och flakåk, vilket kommer bli grymt.

Fy fan va vi är bra!

STUD15

Herreegud vilken dag! Ja, var ska jag börja..? Den här känslan som jag sitter på är helt otrolig. Dagen var på topp ända från morgonen till sent in på kvällen (hrm kl 04 för att vara exakt). Kommer självklart att langa en  bildbomb från dagen, men just nu är jag bara så otroligt trött. Strax väntar paketöppning, och sen bär det iväg på 20 års fest! Tänk hörrni va sjukt, jag är inte bunden till skolan längre och kan göra vad jag vill. Nästan. Nu ska jag njuta och smälta detta.

11272209_10206912077628847_174068265_n

Tomorrow

Är så jäkla nervös, stressad och förväntansfull inför imorrn. Klänningen, ballerinaskorna och mössorna ligger framme. 8.30 väntar champagnefrukost hos en kompis i parallellklassen, och klockan 10.00 ska vi befinna oss i skolan för fotografering. Därefter blir det lunch i skolan, utspring, flakåkning och mottagning. Otroligt. Händer detta? Ska jag ta studenten? Jag minns så väl när jag var yngre och såg alla flak åka runt vid karlaplansrondellen. Nu är det vår tur! Inge mer gymnasium. Inge mer fysik. Är så otroligt otroligt otroligt glad, samtidigt som jag är mer förvirrad än någonsin. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, får typ skrivkramp. Wish me good luck. Imorrn tänker jag ha det så jäkla kul. Vi hörs!

11328767_10206882029797670_1966494212_n

Tre år senare

Hej bloggen! Nu var det ett bra tag sen sist, men jag bestämde mig för att foka till 100 procent på det sista skolarbetet. Förlorar tyvärr så mycket tid av att sitta vid datorn, och det gäller helt enkelt att prioritera. However, NU är jag klar med allt skolarbete. Mina tre år på gymnasiet börjar lida mot sitt slut, och på fredags tar jag studenten. Tre år av mycket hårt arbete, mycket slit och kämpande, men även så mycket skratt. Galet att bara avsluta det här kapitlet i livet och lämna sin trygga klass bakom sig. Vad jag kan konstatera är att varje år har skiljt sig åt, otroligt mycket. I ettan var vi alla nog lite osäkra, på vad som väntade och på våra förväntningar. I tvåan fick vi nya klasskamrater, samtidigt som några andra lämnade oss för ett år i USA. En helt ny sammanhållning bland en aning mognare individer. Kompiskretsarna utökades, och skolan behövde tas på större allvar – vi var ju trots allt tvåagluttare. När vårterminen led mot sitt slut väntade en månad i Aix en Provence, och resa som ändrade mer än vad jag skulle kunna tro. Resan är ännu färskt i minne, och jag tror att vi alla som befann oss där saknar det så. Sen började trean, och vi var helt plötsligt äldst på skolan, och ruled the school. 300-dagars, 200-dagars, vinterbal, 100-dagars och många sena nätter på Taverna, Hirschen och Caféet har nog ändå gjort det här året till det bästa. Vi alla har börjat inse hur mycket vi kommer sakna varandra, då jag tror att vi enkelt har tagit varandra för givet. Men nästa måndag kommer vi inte komma skoltrötta tillbaka till biologilektionen med Johan. Vi kommer inte göra några fler obegripliga laborationer med Hosan, och det blir inga fler torsdagar i matsalen med soppa och pannkakor. För nu kommer vi alla ställas inför olika val, och välja olika vägar i livet. Vissa av dem kommer jag nog aldrig mer träffa igen. Tänk, vad sjukt. Mina bästa vänner vet jag att jag alltid kommer ha kvar, och kommer inte vara längre än ett telefonsamtal bort. Det var inte försen under mösspåtagningen, under valborg, som jag faktiskt insåg att det här händer på riktigt. Skulle kunna skriva många många fler rader till om alla tankar som kretsar i mitt huvud, men samtidigt tror jag att de flesta av er förstår vad jag menar. Det är en känsla av vemod, och hopp. Vad som händer med mig, det vet jag faktiskt inte. Om det blir Handels i höst, juristprogrammet i vår, eller New York – det vet jag inte. För första gången får jag välja helt själv, och ingen säger åt mig vad jag ska göra. Men det ska nog gå bra.