New Stuff

IMG_1926Kom ut ur mitt rum tillslut! Slängde på mig varma kläder och gick ut i kylan med sikte mot H&M och Zara. Fyra tröjor fick jag med mig till kanonpriser. Hittade dock inte skorna från Zara.. Well well, kände inte för att leta över hela butiken fylld med alldeles för många människor.

 

Lazieness

Vet inte om jag borde ha ångest över att jag de senaste 48 timmarna har hållit mig på mitt rum med Netflix uppe. Just  nu är det New Girl som gäller. Fick tre böcker i julklapp; Livbåten, Född Fenomenal och Frukost på Tiffany’s (favorite movie). Snart klar med alla tre, och rekommenderar dem starkt! Kanske dags att ta mig ut ur mitt rum nu.. Vi hörs senare!

IMG_1959

Flashback France

Processed with VSCOcam with c1 presetProcessed with VSCOcam with c1 presetProcessed with VSCOcam with c1 preset

Heeeaaattt please. Om ni inte redan märkt det är vinter inte min månad, om man säger så. Ser ni my tan? Inte illa må jag säga. Saknar vår lilla utflykt (kalla det vad ni vill, var snarare en liten promenad ut till Cappen) med pizza. Saknar kanske ännu mer utsikten därifrån. Oslagbart finast.

Piece of poetry

Piece of poetry är en svensk smyckeskedja som bildades år 2011 av två systrar. Smyckena är enkla, rena och inspirerade av arkitektur och inredning. Dessutom är de stilrena och tidlösa och finns i olika färger och material. Gillar starkt armbandet på bilden längst ner.

1J3B9502_fix2_1024x102403022013_132209_redigera_1024x1024

 

 

Next stop

Processed with VSCOcam with c1 presetProcessed with VSCOcam with c1 preset

Nu åker vi till Småland för att fira jul. Kommer bli rätt så skönt att lämna stan i några dagar, lär inte missa så mycket här hemma. Imorgon är det julafton, men även en av mina bästa vänner Fredriks födelsedag (I’ll buy you a drink when I get home). Insåg precis att jag faktiskt har noll koll på vad som ligger under granen.. Ska bli spännande att se.

Sunday thoughts

 

Det är nu, nu när det är lov och till viss del läxfritt, som jag får extra mycket till till att tänka. Igår träffade jag en väldigt intressant person på Taverna Brillo, som jag pratade med större delen av kvällen. Vi konstaterade att det egentligen är när vi tänker som mest som vi blir som mest förvirrade, men även att det är en utav orsakerna bakom att man så enkelt börjar tvivla på sig själv. Redan som unga lär vi oss indirekt att frukta att göra fel. Inte minst skolan utgör en tjuv i dramat genom att rama in vårt sätt att tänka på. Vi lär oss formler, mönster och regler för att lösa svåra problem och ekvationer, och glömmer helt bort att titta upp, titta runt och kanske hitta nya metoder, som dessutom kanske är mycket enklare. Vi glömmer att faktiskt tänka logiskt, och vågar inte tro på att det finns något bortom phyagoras sats, pq-formeln och andra matematiska formler för att kunna förstå sig på x och y. Vi antar att allt måste följa samma mönster, och gör det ändå inte det – då är något fel och kan inte stämma. Men allt följer inte ett mönster. Vi alla har olika drömmar, mål och förutsättningar. Snart tar jag studenten precis som resten av de födda 96, och många svåra val väntar runt hörnet. Vi vill alltid göra de rätta valen, och undvika att chansa och gissa på något.  För om man bara följer mönstret, borde det inte lösa sig det? Vore det inte enklast att bara göra som alla andra, utan att försöka skapa sitt egen väg och sitt eget öde. För, det är klart, det är svårt att gå emot strömmen. Vi är rädda för att misslyckas. Tanken av det skrämmer många. Men vi behöver inte analysera allt hela tiden. Allt behöver inte vara komplicerat och ha massor utav andra innebörder. Varför göra det svårare än vad det faktiskt är. Skärmavbild 2014-12-21 kl. 19.10.48