The one and only Moss

0ef701ad421a7f5e2900c3a2c322a6895ee1efb6e0c3fea9308a1872e5104dac891b969f0be74201483cf9500fe0c79bd20bbbc5eff6199db93ffb656834c936ff8d8738af2f86407eae0eccf621b9dedd0c62a3ae7e636bceafa10227f9b582a9e557e447b97f81d9345b19f8fd8429

 

Kate Moss är en utav mina favoritmodeller, då jag anser att hennes attityd och stil är otroligt charmant. Kanske beror det på att hon var den första modellen vars namn jag fick vittring om, eller för att hon är en utav de största modellerna genom tiderna.. Oavsett så får man helt enkelt inte nog utav henne!

Kan du fysikens lagar?

20140330-172825.jpg

 

Jag borde egentligen plugga. Plugga fysik. Imorgon väntar den laborativa delen av Fysik 1, som vi hållit på med i nästan 2 år. Jag. Är. Så. Fruktansvärt. Nervös. Men samtidigt så jäkla bestämt och övertygad om att det kommer att gå skitbra. Kanske borde jag gå tillbaka till skrivbordet fysikboken. Istället sitter jag i fåtöljen och spanar ut över lägenheten. Eller föresten, jag hämtar fysikboken hit till den mjuka fåtöljen istället. Meet me half way, eller något sådant. Varför göra det värre än vad det redan är?

What comes next

7be53a829bbce01b92353906f53c31b5

 

Story of my life typ..? Har tänkt lite på get här med att växa upp. Eller ”lite” är en underdrift, när jag säkert som många andra tänker på framtiden varje dag. I år fyller jag 18, precis som alla andra av mina vänner födda 96. Dock har majoriteten av mina vänner en väldigt negativ inställning till detta. Detsamma gäller studenten som väntar nästa år. Så frågan är hur det kommer sig att de flesta 13-15 åringar drömmer om att snabbspola fram tills deras 18-års dag, eller längtar till dagen då de får springa ut ur skolan och kasta upp deras studentmössor i luften? Att fylla 18 känner jag inte är någon större oro för mig. Det ska snarare bli otroligt roligt.

Jag minns när jag för ungefär 5 år sedan satt och kollade efter alla studentflak från fönstret på mitt rum och tänkte ”snart är det min tur, äntligen”. Jag trånade efter dagen som väntade 6 in i framtiden. Nu när jag sitter här, och ser alla skoltrötta tredjeringare och alla deras förberedelser inför deras dag, så känner jag snarare panik. För det första; gymnasietiden är så otroligt kul. Med alla underbara kompisar jag idag har, är det inte konstigt att jag inte vill skiljas från dem. För det andra; vad ska man göra sen? När jag slutade årskurs 9 visste jag precis vad jag ville göra. Jag har inprincip vetat det sedan jag var 12. Jag hade ett mål, och det var att bli läkare, mer exakt hjärnkirurg eller plastikkirurg. Jag ville även flytta till USA. Idag ser mina planer helt annorlunda ut. Jag börjar mer och mer inse vikten av att jag verkligen måste arbeta med någon som jag brinner för, något som jag verkligen tycker är roligt.

Ifrågasättandet om huruvida läkaryrket verkligen är något som jag vill slita och kämpa för i flera års tid, har blivit en ständigt pågående debatt i huvudet på mig. Jag antar all panik och uppståndelse kring att växa upp ligger i de väl valda orden i bilden ovan. Det är nu vi måste ta tag i våra drömmar och se till att uppfylla dem. När man var yngre är det enkelt att säga att man vill flytta hit eller dit, eller arbeta med si eller så. Nu ställs vi istället inför massvis av val, som till viss del kommer att vara avgörande för vår framtid. Många av oss kommer att inse att det gäller att kompromissa. Vi kanske inte kan få allt det vi önskade. Men det vi kan göra är att göra vårt bästa. Man kan inte tänka på vad man vill åstadkomma i framtiden för evigt, utan det gäller att förr eller senare börja kämpa för att nå sina mål. Det är just det som är så skrämmande.

Close up

c7822be64f06fd6b1cd38951d64b3e221b081ce56e746bccbf6ac79d2211a1ae

 

Om jag ändå var lite bättre på det här med smink.. Tycker att det är så fascinerande och häftigt med framförallt ögonsminkningar, men själv brukar jag inte gå längre än mascara och kajal. Hmm lite synd. Hur snygg skulle man inte känna sig med en riktigt glittrig ögonskugga som på bilden ovan? Ja det är klart, lite för mycket kan det tyckas. Men vid special occations – yes please!

Uppehåll

20140330-172859.jpg20140330-172849.jpg20140330-172811.jpg

Förlåt hörni för mitt lilla uppehåll här på bloggen. Too much school, too much homework, too much of reality. Nu är jag tillbaka i alla fall! Ovan had ni 3 bilder från dagen. Hur underbart var inte vädret idag? Sweden, you never stop to surprise me.

A passion of mine

IMG_5789IMG_5794

 

En blandning av sol, sand, hav, storstad, shopping, lugn, hets och spänning är vad jag behöver i livet. Älskar solsemestrar något enormt, samtidigt som en visit till en storstad aldrig sitter fel. Har helt enkelt en gigantisk passion för att resa och upptäcka nya ställen och platser, som ständigt måste mättas. 2014 rivstartades 1 januari med Oman, och för ca. 3 veckor sedan var det ett kärt återbesök i favoritstaden New York. Vad händer näst? På kalender är även Frankrike inbokat, mer bestämt Nice, som ma famille et moi åker till under påsklovet. Frankrike har under mina snart 18 år blivit mitt andra hem, då jag varit där oräkneligt många gånger och varit med om så otroligt många minnen där. Längtar ihjäl mig. Sedan väntar även 7 veckor i Frankrike under sommarlovet.. Ja, ni förstår nog hur stor min kärlek till landet är.